Det pratas mycket om rättvisa och likvärdiga betyg. Men borde inte diskussionen även handla om innehållet i vår undervisning? Det kan ju aldrig bli rättvist och likvärdigt om inte innehållet och vad vi gör med innehållet är likvärdigt.
Vilket innehåll ska då vår undervisning ha? Är det verkligen helt fritt att ta upp vad man vill? När jag tar del av vad psykologilärare tar upp, hur man tar upp detta innehåll, och vad man gör med detta innehåll slås jag av hur olika vi alla gör. Ska det vara så? Är det rättvist och likvärdigt?
Jag anser att det inte är så fritt för oss lärare att ta upp vad vi vill på våra lektioner. Jag anser att läroplanen, ämnesplanerna och nu senast ”Betyg och bedömning” i mycket hög utsträckning bestämmer vad vi ska ta upp, hur djupt vi ska ta upp olika stoff och vad vi ska göra med innehållet.
Vad står det då om innehållet i vår undervisning? Enligt läroplanen ska ”Undervisningen vara saklig och allsidig”. Vidare ska eleverna träna sig i att tänka kritiskt, granska fakta och de ska närma sig ett vetenskapligt sätt att tänka och arbeta. I boken ”Tankar, känslor och beteende finns ett kapitel om psykologins forskningsmetoder (länk till sid 16-17 i psykologi 1 boken) dessutom lärs sig eleverna hur de kan kritiskt granska perspektiv, teorier och studier (länk till något på sid 30-33 i psykologi 1 boken).
”Betyg och bedömning” (2018) ger mycket tydliga instruktioner vad som ska ligga till grund för en lärares planering, genomförande och utvärdering. Texten säger att innehållet i vår undervisning ska styras av ämnesplanens syfte, mål och centrala innehåll.
Vad står det då i ämnesplanen för psykologi? Vilket är syftet, målen och det centrala innehållet? (länk till ämnesplanen här). Ämnesplanen ger en tydlig information vilket innehåll psykologilärarna ska ha i sin undervisning. Detta innehåll finns på ett nytt och spännande sätt i de två böckerna ”Tankar, känslor och beteende” för kurs 1 respektive 2a och 2b. (länk till innehållsförteckningarna?)
Men hur mycket ska de olika punkterna (momenten) tas upp? Jag anser att detta styrs av vad jag kallar bedömningsverben i kunskapskraven. Det är enklare att redogöra än att värdera. Det innebär ju att när eleverna ska redogöra för t.ex. den historiska framväxten så kan detta moment göras kortare och fler lektioner tas i anspråk till när eleverna ska lära sig att värdera perspektivens förklaringsvärde.
Hur ska vi då använda ämnesplanens kunskapskrav?
Enligt ”Betyg och bedömning” ska kunskapskraven användas som ett verktyg för att bedöma elevernas kunskaper. Kunskapskraven berättar för oss lärare vad vi ska göra med innehållet i psykologi. En del av innehållet ska eleverna kunna redogöra för, annat ska de relatera och ge egna exempel kring och ytterligare annat ska de värdera. Därför anser jag att vi ska använda samma innehåll och bedömningsverb i våra prov och bedömningstillfällen som finns i ämnesplanens kunskapskrav. På så sätt blir ju innehåll och bedömning rättvis och likvärdig.
I psykologi 1 är bedömningsverben redogöra, ge exempel, resonera, relatera och värdera. I psykologi 2 tillkommer motivera, slutleda, formulera, välja, pröva och genomföra eftersom de ska göra ett eget experiment och observation. Enligt mig (och således skolverket) är det just dessa bedömningsverb som passar i ämnet psykologi.
För att lära eleverna hur man gör när man skriver t.ex. ett redogörande svar och hur man skriver ett svar när man värderar finns det exempel på detta i ”Tankar, känslor och beteende” (länk till sid 328-329 bok 1).
För att få en rättvis och likvärdig bedömning måste vi också ha ett likvärdigt innehåll på våra lektioner, vilket våra styrdokument hjälper oss med.