Du vet att det är viktigt att träna. Du vet att du mår bra efteråt. Du vet att det är än viktigare/bättre för dig när du är stressad. Men ändå blir träningen inte av efter en stressig dag på arbetet.
En ny studie i ”Journal of Experimental Psychology: Applied” försöker att utreda varför det blir så här. Studie bestod av två delar:
I den första delen ingick 100 försökspersoner som alla ”arbetade” på en fiktiv arbetsplats. De svarade på mejl, löste matematikproblem kring priser och marknadsföring på en produkt och svarade på samtal från kunder. Studien var upplagd som ett experiment så försökspersonerna utsattes för lägre och högre arbetsbelastning (den oberoende variabeln). Efter ”arbetet” fick de cykla på en träningscykel så länge de ville.
Resultat: de som hade haft en lägre arbetsbelastning cyklade längre tid.
I den andra delen användes 144 försökspersoner. Denna del såg ut som ovan förutom att forskarna la till att försökspersonerna kunde ”kontrollera” sitt ”arbete” eller inte. Så hälften av försökspersonerna (både vid lägre och högre arbetsbelastning) kunde välja vilka mejl och uppgifter de skulle göra först, medan andra hälften var tvungna att göra ”arbetet” i en bestämd ordning.
Resultat: de som inte kontrollerade ordningen på sina arbetsuppgifter upplevde att de hade låg grad av självbestämmande och cyklade mindre.
Slutsatsen av studien blev att de som upplever mindre press på arbetet tränar mer. De som upplever mer kontroll över sina arbetsuppgifter känner att de bestämmer själva, vilket motiverar att träna.
Forskaren Sascha Abdel Hadi och hennes team föreslår att arbetsgivare ska se till att arbetstagare upplever självbestämmande och delaktighet, eftersom träning är viktigt för hälsan och därmed arbetsprestationen.