POW (1:1) Kan små barn vara vittnen? (inspiration artikel i SvD, 4 januari, 2021)

Det händer att små barn blir utsatta för brott eller att de blir vittne till brott. Det blir du viktigt att förhöra dessa barn för att veta vad som hänt. Men hur förhör man småbarn? Och om man nu förstår hur man förhör barnen kan man sedan lita på deras svar?

Barn som vittnen har blivit ett stort forskningsämne inom rättspsykologin. Mikaela Magnusson, som är doktor i psykologi vid Göteborgs universitet presenterade en avhandling med namnet ”Interviewing preschoolers – Faciliators and barriers to young children’s legal testimony” i ämnet den 1 november, 2020 och försvarade avhandlingen den 11 december.

Avhandlingen består av fem olika delstudier. Syftet med forskningen var att förstå och förbättra juridiska intervjuer med barn i åldern 3-6 år.

 Studie I: Magnusson och hennes kollegor ställde frågor till 88 olika barnförhörsledare via en digital enkät. Förhörsledarnas svar analyserades med både kvalitativa och kvantitativa metoder. Det framkom att förhörsledarna tyckte att det var svårt att förhöra barnen på grund av deras begränsade språk, minne och koncentrationsförmåga. Förhörsledarna tyckte att de fick arbeta under tidspress eftersom barnen tröttnade snabbt. Det var dessutom problematiskt att leda in barnen på vad det varit med om och svårt att ställa frågor kring vad de upplevt utan att frågorna blev ledande. På grund av barnens bristande språk och vittnesförmåga var det svårt att avgöra om deras svar var tillförlitliga eller inte. Förhörsledarna uppgav även att de förenklade sitt språk, pratade långsammare och ändrade delar av inledningen på förhöret.

Det var tydligt att det fanns ett behov av bättre riktlinjer för hur förhör med barn ska ske.

 Studie II: Magnusson och forskarteamet analyserade 57 olika rättsfall där förskolebarn hade blivit utsatta för sexuella övergrepp. Förskolebarnen hade blivit förhörda, så deras berättelser men också annat bevismaterial låg till grund för att gärningspersonen hade blivit fälld. Studien visade att barnen vanligtvis berättade för sin mamma eller förskolepersonal vad som hade hänt. Det fanns ett antal barriärer för barnen bl.a. att gärningspersonen bad barnen hålla händelsen hemlig, att de ville vara lojala jämtemot gärningspersonen, känslor av skam och skuld, samt språk- och minnesbegränsningar.

Forskarteamet fick även fram gynnsamma förhållanden t.ex. att förhöra barnet många gånger, ställa direkta frågor och besvara barnens frågor kring händelsen.

Studie III: Magnusson och hennes kollegor gjorde även ett experiment. Syftet var att undersöka hur förskolebarn kunde bevara en hemlighet. 53 barn i åldern två till sex år deltog. Först hade barnen en sagostund och lyssnade på en saga som en forskarassistent läste. Forskarassistenten ”råkade” ta i sönder en leksak och sa att det skulle vara deras hemlighet. Därefter delades barnen in i två grupper. Hälften av barnen intervjuades utifrån deras intressen och hälften löste ett pussel (den oberoende variabeln) med en intervjuledare. Därefter ställdes frågor kring leksaken som gick i sönder.  Forskarna fann ingen skillnad i barnens svar utifrån om intervjun inleddes med frågor kring intressen eller pusselbyggande som ett sätt att skapa kontakt.

Däremot var det endast 19% som avslöjande hemligheten kring den söndriga leksaken når de fick frågan ”berätta allt vad som hände” (öppen fråga) jämfört med 83% när de fick specifika detaljfrågor. Äldre barn berättade mer detaljer än yngre. Både äldre och yngre barn berättade korrekta detaljer.

Studie IV: Forskarteamet under ledning av Magnusson gjorde ytterligare två experiment. I dessa båda experiment var syftet att jämföra två olika förhörstekniker. De två teknikerna är sekventiella intervjumetoden som används i Norden och NICHD-protokollet som används i Sverige, Finland och Island.

I det första experimentet deltog 84 förskolebarn (tre till sex år). De hade veckan tidigare fått besök av två pirater på förskolan och intervjuades en vecka senare kring besöket. Hälften av barnen blev intervjuade med NICHD-protokollet och hälften med sekventiella metoden (oberoende variabeln). Forskarna fann ingen signifikant skillnad i antalet detaljer de berättade. Däremot fanns det en liten (men signifikant) skillnad i korrekthet. De barn som intervjuades med NICHD-metoden uppgav fler korrekta detaljer. Äldre barn var mer korrekta och uppgav mer detaljer än yngre.

I det andra experimentet ingick 44 barn. Denna gång var det en påhittad händelse som de intervjuades om med de två ovan metoderna. Metoderna ledde inte till någon skillnad, men 31% uppgav att de träffat en person i de påhittade historien på riktigt och 16% uppgav en falsk utsaga om händelsen.

Studie V: Denna del av studien gjordes i samband med de två experimenten ovan. Hälften av barnen i fick rita händelsen och hälften fick inte. När det var den självupplevda händelsen (piraterna som varit på besök) blev det ingen skillnad i korrekthet och antalet detaljer om de hade fått rita eller bara blivit intervjuade. Men när det var den påhittade händelsen var det hela 62% i gruppen som ritade som då också gav falska detaljer när de intervjuades jämför med de som bara intervjuades.

Studie V visar att det kan vara riskabelt att rita i samband med förhör kring en ogrundad händelse med ledande frågor.

 Sammanfattningsvis visade studierna att barn så små som tre år kan ge korrekta uppgifter vid förhör om de inte utses för suggestiva metoder.

Källor: https://www.svd.se/aven-sma-barn-kan-vittna-vid-brott

Artikel studie II: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0145213417302223?via%3Dihub

Artikel studie III: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0145213417302223?via%3Dihub 

Den fullständiga studien kan hämtas som pdf genom att googla: Mikaela Magnusson, Interviewing preschoolers: Facilitators and barriers to young children's legal testimony.

Magnusson och hennes kollegor framför förslag på hur förhör med barn kan förbättras på följande sida; https://www.brottsoffermyndigheten.se/nyheter/sa-kan-forhor-med-forskolebarn-forbattras

 Är du lärare i psykologi?

I psykologi 2b kan ett område vara rättspsykologi. I detta kan vittnespsykologi ingå. Studien och länkarna ovan kan då vara spännande för eleverna att ta del av.

POW (2:1) Identiska tvillingar är kanske inte så identiska (artikel i Guardian, den 8 januari 2021)

POW (53) Vad och hur ska psykologilärare undervisa? (4 december, 2020, American Psychological Association)