Gökboet, A Beautiful Mind, Girl Interrupted, och Black Swan, är bara några titlar på filmer som handlar om psykisk ohälsa. Men hur väl stämmer filmerna med verkligheten?
Många människor har inte någon verklig erfarenhet av psykisk ohälsa. Man känner ingen med schizofreni, borderline eller personlighetsstörning. Man har inte heller varit på en psykiatrisk avdelning eller besökt en psykolog. När man saknar erfarenhet kommer man i större utsträckning att lita på den bild som massmedia förmedlar.
Idag är det ingen som ifrågasätter att massmedia påverkar människors ”Tankar, känslor och beteenden”. Massmedia kan vara en viktig informationskälla och kan bidra till våra värderingar och attityder. En teori som försöker förklara hur och vem som påverkas av massmedia är kultivationsteorin. Kultivationsteorin innebär att ju mer man tar del av olika former av massmedia desto mer kommer man att uppfatta och tro att det som förmedlas i massmedia är sant.
Det finns många fantastiska filmer där huvudrollsinnehavaren eller andra karaktärer i filmen lider av psykisk ohälsa (Still Alice, Precious, Solisten). Det finns roliga, allvarliga, hemska och romantiska terapisessioner (Nära och kära, Mr Jones, A Beautiful Mind och En familj som andra).
Det finns många filmer vars huvudpersoner lider av en dissociativ identitetsstörning t.ex. Me, Myself & Irene, Split”och Fight club. Många tror därför att det är en vanlig sjukdom, men endast ca 1 % drabbas och sjukdomen omgärdas av många myter (bl.a. att man har minst en personlighet som är våldsam), vilket sannolikt filmerna bidragit till.
Många tror att karaktärerna i filmerna ovan lider av schizofreni. Man tror att schizofreni betyder att man har många olika personligheter, men så är inte fallet. I filmen Beautiful Mind lider huvudrollsinnehavaren John Nash av schizofreni och huvudsymtomen är hallucinationer, vilket stämmer med verklighetens schizofreni. Men filmen har kritiserats eftersom den ger vid handen att visuella hallucinationer är i fokus, vilket inte stämmer eftersom det är hörselhallucinationer.
I många filmer skildras psykiskt sjuka som okontrollerbara, farliga och att vi ska vara rädda för dem (The Joker). Studier visar att denna felaktiga bild är störst hos de personer som tittar mycket på filmer. Ett annat av problemen som skapas av massmedia är hur mäns och kvinnors psykiska ohälsa skildras. I filmer porträtteras män som mer allvarligt psykiskt sjuka och våldsamma (American Psycho) medans kvinnorna har mer ångest, depression och är mer känslosamma (Black Swan). Verkligheten är den att få människor med psykisk ohälsa begår våldsamma handlingar. Det är betydligt vanligare att människor med psykisk ohälsa blir utsatta för våld. Det finns en del skillnader mellan män och kvinnors psykiska ohälsa, men kanske inte på det sättet som filmer framställer skillnaderna.
Uppkomsten av psykisk ohälsa skildras också på ett felaktigt sätt i filmer. Det är sällan som filmer tar upp biologiska orsaker till psykisk ohälsa. I många filmer lever en gammal myt kvar där modern skuldbeläggs. I många filmer finns det en kontrollerande, elak och överambitiös mamma, som överför sina egna misslyckande på sina barn. (Black Swan, Frances Farmer).
Ett annat fenomen är att män är överrepresenterade som ”experter” vad det gäller att bota eller lösa psykiska problem i filmer. Dessutom skildras manliga psykologer och psykiatriker ofta som galna, hämndlystna eller som märkliga skämtare. De har oftast också en snedvriden eller förtryckt sexualitet. De kvinnliga psykologerna eller psykiatrikerna skildras oftast som enormt känslosamma, kontrollerande, och de hungrar efter kärlek. Psykologer i filmer verkar inte heller följa de hårda etiska reglerna som de har att förhålla sig till. De bryter tystnadsplikten (Billy Christal i Analyse this, som för övrigt bryter mer eller mindre alla etiska regler). De behandlar familjemedlemmar, vänner och inleder förhållanden med sina patienter (Lena Ohlin i Mr Jones).
Många av de mest kända filmerna om psykisk ohälsa utspelar sig i mer historisk tid (t.ex. Gökboet, Frances Farmer, Beautiful Mind och Girl Interrupted). Men bilden dessa har skapat av psykisk ohälsa lever kvar. I dessa skildras terapiformer som inte används idag eller som används på ett annat mer säkert sätt idag. Även behandlingar och terapier som personer i filmer får som utspelar sig mer i nutid stämmer inte heller alla gånger med verklighetens terapiformer.
Njut av filmer, men för vad de är, oftast en fiktion av verkligheten.
Vill du veta mer:
Källor: